Wow det rör på sig!

Det var en otroligt skön kick när vågen bröt igenom 15 kg barriären här om dagen! Sedan i februari/ mars har min vikt sett ut som en sinuskurva, upp, ner, upp, ner och inget riktigt genombrott. Visst har det funnits anledningar till svängningarna. Resan till Santorini, födelsedagar, luncher och middagar med kolleger, men det har inte varit hela sanningen. Kroppen har tagit en paus, den har vägrat att släppa i från sig och den har effektivt stått emot mina försök att trycka till lite extra. Nu känns det som om kroppen släppt spärren. Det är dags att rida på vågen igen. Vågen som går neråt i rask takt under en tid.

Här om natten var jag uppe länge, allt för länge. Det bara blev så, det var inte meningen, men det gjorde ingenting. På morgonen efter när jag ställde mig på vågen stod den på -17,8. Nu har den gungat upp lite och det verkar mer rimligt. Faktum kvarstår. Jag har brutit igenom -15 kg vallen och jag börjar sakta komma i fas med mina veckomål. Det känns helt underbart bra!