Nu jäklar! Fakir!

Sommaren är över och jag tog på mina jeans.. gaaaah!
Det var ingen behaglig upplevelse kan jag lova. Kroppen ändrar sig efter vad man har på sig och min kropp har vant sig vid kjol hela sommaren.  Det kändes allt annat än bekvämt!

Så nu har jag satt igång med Fakir och är inne på tredje dagen. Ja det vill säga, proteiner och fett och i princip inget annat. Jag var dock bortbjuden igår och dristade mig till att ta några hallon och lite grädde när de andra åt kladdkaka. I övrigt har det varit kött och fett.

 Håll tummarna för att jag får igång ketosen och börjar krympa igen! *peppad*

Plockmat till fest

Plockmat är ett väldigt trevligt sätt att bjuda till bords på. Det passar de flesta och alla kan hitta något. Förutom det som fanns på min tallrik fanns även tunnbrödrullar, bröd, kex, potatissallad mm, sådant som jag valde att hoppa över. Min tallrik är i stor utsträckning LCHF. Pajen innehåller lite mjöl i bottnen och melonen är av naturen lite sötare. Detta är helt medvetna val från min sida, något jag valde att lägga på min tallrik. Broccolipajen var förövrigt riktigt riktigt god!

I övrigt består tallriken av kycklingfiléer, olika sorters salami, parmesan, hemgravad lax, inlagda torkade tomater, inlagd vitlök, oliver, några stora kapris, ost, rädisor, grönsallad och andra godsaker. Jag åt också brie och en krämig grönmögelost efter detta och valde sedan att hoppa över jordgubbstårtan. Jag norpade ett par skivor jordggubbar från makens tårtbit bara ;)

En smaskig födelsedagsmeny och delar av den ligger nu i min kyl.

Hur går det här då?

Jag står mest still i vikt just nu tycker jag. Det studsar upp och ner på några kg vilket är helt normalt. Fadäsen med vågen har jag accepterat. Jag vet fortfarande inte var felet låg, men det är som det är. Jag har fortfarande gått ner 25 kg och jag har drygt lika mycket kvar visade det sig.

Idag köpte jag keso, mest för att jag tycker om det och det var länge sedan jag åt det. Till det blev det kylskåpsrens. Sallad, Philadelphiaost med torkad tomat och getost, tapenade, majonnäs och riven parmesan. Till det ett par riskakor med Bregott. Behöver jag säga att jag blev mätt? Proppmätt?

Vågen är trasig!

Sedan ett par veckor tillbaka är vågen trasig. Jag står i dilemmat att ta hem en annan extravåg som jag har eller att helt enkelt strunta i det.

Vågen, är den viktig? Både ja och nej. I grunden tycker jag att man ska må bra, det är huvudsaken. Om det blir mindre eller mer plats i favoritkläderna är det tecken nog på om det går uppåt eller neråt. Samtidigt behöver jag kontrollen.

Visst går det att mäta sig, men jag insåg att -25 kg har minskat mitt midjemått med 15cm ungefär, alltså inte sååå mycket, tycker jag då. Att kunna ställa mig på vågen och se åt vilket håll det bär känns som en bekräftelse eller morot eller ibland som ett litet tillfälligt nederlag, men det är i alla fall en vägvisare på vilket håll det bär just då. Mått runt midjan beror på vad som finns i magen just då och kan variera ganska mycket från dag till dag. Jag har dessutom väldigt lätt att gå upp.

Sista veckorna har jag fått kommentarer från olika håll att jag ser mindre ut. Frågan är, är det kläderna eller är det verkligen så? Själv känner jag mig inte mindre just nu. Mamma kom in härom dagen och sa spontant att jag såg mindre ut om midja/ mage. Igår kom en väninna och sa spontant att hon tyckte jag såg smalare ut om benen. Själv undrade jag så klart vilka byxor jag hade på mig när vi träffades sist. Har jag kanske svårt att ta till mig berömmet och tro på det eller är det så att jag helt enkelt behöver den där siffran på vågen för att få den hårda bekräftelse det är på om det går uppåt eller neråt.

Kroppen förändras oavsett om man ändrar i vikt. Det omfördelar sig... hmm.. jag får fundera lite på det tror jag. Våg eller inte våg? Vägen är trots det densamma...neråt ska det!

bilden lånad från. http://gorgina75.files.wordpress.com/2010/05/vag11.jpg

-25kg!!!

I går den 22 januari pekade vågen äntligen på -25kg!
Det är ett enormt steg och en milstolpe för mig.

Jag smakar lite på siffrorna, "t j u g o f e m". Det är så mycket så det känns ofattbart. Om jag omsätter det i annat då? 25 kg mat i två påsar, en i vardera handen, Det är tungt och det är mycket! Min dotter väger i dag 22-23 kg. Jag har alltså tappat mer än vad hon väger!

Resan sista året har gått upp och ner. I det totala neråt men bitvis även uppåt. Det har funnits långa platåer då inget hänt. Tider då jag undrat vad jag gjort för fel. Tidvis har jag unnat mig lite annat också. De medvetna valen att överträda utanför LCHF eller låg kolhydratkost har inte varit så många, men visst, jag har inte alltid hållit mig stenhårt till kosten. Däremot har jag hela tiden utgått ifrån att jag ska äta det som jag mår bra av. De gånger jag inte gjort det har det också straffat sig i sockersug, bubblig mage eller liknande. Nötter har varit ett aber. När jag är sugen på något tar jag gärna nötter. Det är bra fett och ger mättnad och täpper till ev godisönskan, men jag går inte ner i vikt när jag äter nötter.

Att gå ner 25kg tog mig ca 2,5 år. Bra kämpat kan jag känna. Samtidigt gick jag ner det mesta under första dryga halvåret. Vad jag känner är att jag anammat sättet att äta och jag har koll på vad jag bör äta och inte. Det har blivit en livsstil som jag anpassat till min egen kropp.

Mina barn har också en förmåga att hålla koll på mig. Det är inte sällan jag får höra. " Mamma, är det mjöl i det här? I så fall får du inte äta det!" Allt i välmening så klart. De är underbara mina barn. De har full förståelse för varför jag ibland inte alltid äter detsamma som resten av familjen.

För inte så länge sedan sa dottern på 6 år. " Mamma, jag tycker du är söt, men din mage är inte söt.... fast.. den är såååååå gosig och mjuk att ligga på!"
Vad säger man mer än tack! Rak och ärlig kärlek från en sexåring.



Bilden på hjärtat lånat från http://heladitthjarta.blogg.se/images/2010/hjarta_74443157.jpg