I går den 22 januari pekade vågen äntligen på -25kg!
Det är ett enormt steg och en milstolpe för mig.
Jag smakar lite på siffrorna, "t j u g o f e m". Det är så mycket så det känns ofattbart. Om jag omsätter det i annat då? 25 kg mat i två påsar, en i vardera handen, Det är tungt och det är mycket! Min dotter väger i dag 22-23 kg. Jag har alltså tappat mer än vad hon väger!
Resan sista året har gått upp och ner. I det totala neråt men bitvis även uppåt. Det har funnits långa platåer då inget hänt. Tider då jag undrat vad jag gjort för fel. Tidvis har jag unnat mig lite annat också. De medvetna valen att överträda utanför LCHF eller låg kolhydratkost har inte varit så många, men visst, jag har inte alltid hållit mig stenhårt till kosten. Däremot har jag hela tiden utgått ifrån att jag ska äta det som jag mår bra av. De gånger jag inte gjort det har det också straffat sig i sockersug, bubblig mage eller liknande. Nötter har varit ett aber. När jag är sugen på något tar jag gärna nötter. Det är bra fett och ger mättnad och täpper till ev godisönskan, men jag går inte ner i vikt när jag äter nötter.
Att gå ner 25kg tog mig ca 2,5 år. Bra kämpat kan jag känna. Samtidigt gick jag ner det mesta under första dryga halvåret. Vad jag känner är att jag anammat sättet att äta och jag har koll på vad jag bör äta och inte. Det har blivit en livsstil som jag anpassat till min egen kropp.
Mina barn har också en förmåga att hålla koll på mig. Det är inte sällan jag får höra. " Mamma, är det mjöl i det här? I så fall får du inte äta det!" Allt i välmening så klart. De är underbara mina barn. De har full förståelse för varför jag ibland inte alltid äter detsamma som resten av familjen.
För inte så länge sedan sa dottern på 6 år. " Mamma, jag tycker du är söt, men din mage är inte söt.... fast.. den är såååååå gosig och mjuk att ligga på!"
Vad säger man mer än tack! Rak och ärlig kärlek från en sexåring.
Bilden på hjärtat lånat från http://heladitthjarta.blogg.se/images/2010/hjarta_74443157.jpg
