En fundering från badet...

Jag har tillsammans med familjen varit på utomhusbadet ett antal gånger under sommaren. Något som varje gång förvånat mig är att väldigt få kvinnor i min storlek badar och om de badar så har de gärna baddräkt med t-shirt över eller solbadkläder som ser ut som t-shirt och sen byxor på det som går till knäna. Jag letade faktiskt efter en baddräkt just för att det är lättare att ha på sig när man är i bassängen och busar, men tyvärr hittade jag ingen. I år köpte jag bikini och blev så glad för att jag lyckades få tag i en där både top och byxa passar mig.

Är det på något sätt fult att bada i vanlig baddräkt eller bikini när man är stor? Själv struttar jag glatt runt i bikini, badar och busar med barnen. Är jag konstig? Jag ber inte om ursäkt för min storlek. Jag är stor oavsett om jag har bikini eller döljer kroppen med kläder ovanpå. Jag tycker det är synd om en människa skäms över sig själv bara för att hon eller han är stor.

Jag badar glatt vidare, kastar boll och busar :)

Enkel kyckling

En mycket enkel rätt som går att förändra i det oändliga.

• kycklingfilé
• smör
• grädde
• kryddor efter smak
• grönsaker efter smak

Tina frusna kycklingfiléer. Stek i smör. Häll över grädde och låt puttra. Späd eventuellt med vatten om det behövs. Koka eller skär valfria grönsaker. Här har jag bland annat använt rädisor som har få kolisar för att vara en rotfrukt.

Smaskig sås till fisk

En enkel men mycket god sås framför allt till fisk.

• 1 ättiksgurka eller motsvarande mängd skivad
• turkisk / grekisk yoghurt, gräddfil eller om inte det finns hemma filmjölk
• majonnäs ( jag använde dillmajonnäs)
• smaka av med vitpeppar

Skär ättiksgurkan i små tärningar. Blanda med yoghurt (eller annan mjölkprodukt) och valfri mängd majonnäs. Rör ihop, smaka av med vitpeppar och låt stå.

Simpelt och gott.

Wow det rör på sig!

Det var en otroligt skön kick när vågen bröt igenom 15 kg barriären här om dagen! Sedan i februari/ mars har min vikt sett ut som en sinuskurva, upp, ner, upp, ner och inget riktigt genombrott. Visst har det funnits anledningar till svängningarna. Resan till Santorini, födelsedagar, luncher och middagar med kolleger, men det har inte varit hela sanningen. Kroppen har tagit en paus, den har vägrat att släppa i från sig och den har effektivt stått emot mina försök att trycka till lite extra. Nu känns det som om kroppen släppt spärren. Det är dags att rida på vågen igen. Vågen som går neråt i rask takt under en tid.

Här om natten var jag uppe länge, allt för länge. Det bara blev så, det var inte meningen, men det gjorde ingenting. På morgonen efter när jag ställde mig på vågen stod den på -17,8. Nu har den gungat upp lite och det verkar mer rimligt. Faktum kvarstår. Jag har brutit igenom -15 kg vallen och jag börjar sakta komma i fas med mina veckomål. Det känns helt underbart bra!

Maten, bara en del av mig

Jag har förändrats det senaste året. Blivit mer målmedveten och hittat nya vägar. Jag har insett att jag är en helhet i många delar. Ingen del får bli för stor, ingen får ta över helt, förutom tillfälligt. Jag behöver många olika delar för att må bra och nå mina mål. En yrkesverksam, en själslig, en som mamma, en som maka, en som älskarinna. Det finns många fler. Jag behöver ta hand om mig själv. Inte bara via maten utan på så många andra sätt. Ett exempel är mina promenader då jag både rör mig, men också rensar tankarna, funderar eller lägger upp nya planer.

Ibland är promenaderna med en väninna, vi går i rask takt mot ett mål och pratar under tiden., ventilerar sånt som behöver komma ut. En barnfri stund på kvällen efter barnen har lagt sig, bara två kvinnor på väg.

Ibland har jag flyttat ut kontoret. Tagit block och penna med mig och lagt mig på badet. Ringer mobilen så svarar jag. Kontoret på stranden. Lite lyxigt, nästan förbjudet, men aj så skönt för själen, förutom sist när jag brände mig.. ajajajaj! Samtidigt de man lärt känna där, de flyktiga samtalen, mannen med gitarren, kvinnan som sjunger med. Ögonen vilar på en underlig tatuering, jag funderar, undrar, men frågar inte. Kanske betyder den ingenting, kanske betyder den världen för den som bär den.

Senaste tiden har jag väckt liv i min sinnesvärld på ett annat plan. Låter tanken fladdra bort i dimman. En skön sysselsättning som griper tag i andra sinnebilder, andra delar av mig, som så väl behövs, men som tidigare inte fått fullt lika stor plats.

Jag är en helhet och jag mår bra.