Att bära sin vikt, eller den man förlorat

För ungefär en månad sedan åkte jag och maken på semester, något som vi inte gjort på många många år. Det var första gången vi skulle vara borta från barnen. Spännande!

Vi hade fått låna ett par resväskor, den ena hård och den andra mjuk med hjul. Jag packade mina saker i den mjuka och maken packade sina i den hårda. Maken vägde av dem. Hans vägde 12 kg och min vägde 13kg. Jag stoppade sedan i en tunika och ett par tajts till så lägg till några hekto på min. På natten när vi skulle ta oss till bussen där vår resa skulle börja slängde jag denna gigantiska väska på ryggen och hade remmen på sned över axeln och fram över magen. det var en rejält bred rem för att avlasta optimalt.

Jösses vad tung den var!!! Jag var tvungen att ta ner den igen.

Jag stod och tittade på väskan. Den vägde mindre än de 15 kg jag lyckats bli av med och jag tyckte den var ruskigt tung! Nu är det ju inte så att jag tappat 15 kg på ryggen utan kilona har suttit jämt fördelade över kroppen. Dessutom ska man också tänka på att när man går ner i vikt är det inte bara fett som försvinner utan också muskler eftersom kroppen inte längre behöver bära samma vikt som tidigare.

Det gav oavsett en tankeställare. Att 15 kg kunde vara så tungt! Och att jag faktiskt lyckats bli av med lika många kilo på kroppen.